Minnen.

Minnen från en svunnen tid gjorde sej påminda ikväll, ett långt telefonsamtal med mitt livs kärlek, min första riktiga kärlek..

"Kommer du ihåg?"
-Haha, ja jag kommer ihåg, jag minns exakt vad vi sa..

Eller ja, min första kärlek som gick i lås vill säga! Den allra första minns jag tyvärr med.. Min nytvättade, svarta, vråltrimmade Crescent Compact, med aphängarstyre, pinstripes och krom stod i garaget och glänste. "Tonight's the night liksom"
Jag hade lagt alla mina pengar på en bukett blommor som jag varsamt hade på pakethållaren, jag klädde mej i mina allra ballaste kläder, borstade tänderna 127 gånger, la snusdosan kvar hemma på sängen, gjorde slut på en halvliter Axe Africa och begav mej iväg..
Hon fyllde 15 år och jag var 14, hon var den sötaste tjejen i hela världen och nu hon skulle bli min, bara min, allt annat var ju helt enkelt uteslutet.
Vi hade pratat en gång när jag var jättefull och jag sa med ett snusrinnande flin att hon var skitsnygg, då sa hon att jag var snäll.. Därav så drogs det förhastade slutsatser i mitt huvud om giftemål, barn och lyckliga i alla dagar.
Allt detta skulle snart slås i spillror.
Min nervositet var högre än den varit nånsin innan, pulsen låg på stadiga 400. Handsvetten rann.
Jag gled självsäkert upp på trappen, fyra långa kliv, knackade på.
Hennes pappa öppnade, "men hej Thomas! Är du ute i det här skitvädret?"
-Ja svarade jag och klev in i hallen.
"Du har en kompis här" ropade han in.
-Vem då? Svarade hon
"Thomas!"
-Jag känner ingen Thomas...!

Då gick jag in i Tv rummet.. Där satt hon. Hand i hand med min vän och åt popcorn.
Världen stannade i ungefär tio sekunder, tio sekunder som kändes som ett år. Min egen vän, som jag hade haft en detektivbyrå ihop med, fatta, en detektivbyrå!

"Grattis, och dra åt helvete med er"

Jag hoppade upp på Crescenten, satte igång och kickade som en idiot.. Ingenting händer.. Det var en moped som alltid strulade i blött klimat, och nu var det blött. Mina tårar vräkte ner i takt med regnet, jag sköt mopeden hem. Kastade blommorna i Vingåkersån och kräktes.
Minns att jag skrek till pappa: "Tjejer är ju helt dumma i huvudet!"
-Ja, svarade han.
Men så är det ju naturligtvis inte..

Nitar går man på hela tiden, men man lär sej av de! Man samlar på sej små erfarenheter efter vägen liksom.
Och det blev många efter vägen den där sena kvällen i Augusti.

Och plötsligt så slår det en igen, en strimma av hopp. Det löser sej, det gör det jämt. Folk kommer och går, de som väljer att försvinna utan ett spår är såna som faller under kategorin; Det må vara hänt.
Temat för Boston Tea Party ikväll gled in lite på saker man inte skulle klara sej utan, där ligger vänner i topp.. Vad i helvete vore jag utan mina vänner? Det kan jag tala om, ingenting.
För min armé är starkast. Det är bara så.
"tänd eld på dina tankar"

Zlatan vann guldbollen och jag grät, åt julskinka och grät ska det vara.. Stort!
Snart blir det en weekend i Västerås, sen Linköping, Katrineholm och Åre. Vi kör på bae!

Nä, nattinatti.

Dagens låt: Evangeline- Ulf lundell.